Från Crash Dïet till motherfucking MÖTLEY
Nu ska jag försöka sammanfatta de senaste dygnen.
I fredags kväll åkte jag in till Kungsträdgården och hängde med Tranberg-bröderna.
Att se scenen var inte det lättaste med en Oscar framför sig.
En norsk brud som inte kunde sluta röra mitt hår^^ Gustav!
Vi såg bl. a. Bullet och Crash Dïet innan vi drog oss mot Harry's. Hur länge vi var där vet jag faktiskt inte men lagom till Niklas kom gick vi:D Kön var sjuk.
Vi drog vidare mot Hells Kitchen där det ryktades att Mötley skulle befinna sig. Halvvägs dit fick jag ett fantastiskt sms av Clara! Mötley var på F12. Vi tog oss dit på nolltid och fick bekräftat av fotograferna att Tommy Lee befann sig där inne. Och av vakten:
Vi: Är Mötley här?
Vakt: Jo han är här!
Vakter asså...
Vi gick inte in, han hade tydligen ett privatrum. Men efter nån timme så såg vi honomgå runt där inne, ett slagsmål uppstod mellan en av hans vakter och ett fan eller nåt och vi rörde oss snabbt mot en annan utgång. De var på väg ut!
Vi var endast fem pers + några fotografe men det var fanimej fler vakter. Vi såg i alla fall Tommy Lee på äckligt nära håll, Nikko skakade hans hand osv. Fick ingen bra bild (vakter!!) men den här får duga. Ryktet säger att det är blod på ryggen.
Efter det drog vi till Hells, dit Tommy åkt i sin privata van^^ Vi såg att han hade åkt in bakvägen och där nånstans blev jag megaomöjlig att umgås med så jag och Nikko åkte hem och sov några timmar :D
På morgonen åkte vi in till Stora Skuggan, mötte upp de andra och satt längst fram vid scenen ett tag. Sen gick vi och köpte öl!
En öl räckte tydligen inte^^
Vi såg en massa bra band, Iggy var galen, Hammerfall var "Hearts 'n' fire på er", Alice sjöng POISON. Sen började det regna på allvar. Har aldrig, jag upprepar, aldrig blivit så blöt av regn! Vi rörde oss som Pingu för att det var så jävla kallt. När jag blev blå, stod och skakade som om jag fick betalt för det, och mumlade något om "är det värt det, jag dör snart", slet Niklas av mig jackan och satte på mig hans dyngsura tröja i stället och sket i att ingen fick röra mig, (för att det blev ju bara kallare då?), utan värmde mig ändå! Då började jag se tydligt igen och hörde Alice nånstans i bakgrunden. Regnet forstatte att jävlas men nu grupperades mängder av människor framför scenen, Mötley var nära!
Vi hade bestämt oss för att inte stå längst fram pga trycket men när de sen började spela trycktes vi fram 10 meter och var typ 5 meter framför scen. Helt galet och de första 10 sekundrarna tänkte jag "fan va kul hoppas det är såhär hela konserten". Sen gick trycket överstyr och jag kunde dra upp mina ben och bara hänga där. Lukas sa något om att vi skulle gå längre bak. Bra idé tyckte vi och pressades fram ytterligare en meter. Vi satt verklgien fast. En tjej började skrika om astmaanfall och vi forslades åt höger och vänster och revbenen sa ifrån. Paniken kom och vi tryckte oss bakåt allt vad vi kunde. Vi lyckades komma bak ca 25 meter och stannade där. Nu jävlar kunde vi njuta av konserten! För det var ju Mötley!!!! Vi fick alla tårar i ögonen när vi insett att Mick Mars rört sig över hela scenen och ställt sig bredvid Nikki, trots sin jävla ryggsjukdom. Vilken man!
Min mobilkamera blev fuktskadad till tusen så det här var den bästa bilden jag fick:P
När allt var slut, och vi snopet gick därifrån utan "Home sweet home", visade Lukas upp sin sko, eller det som hade varit en sko innan Mötley upploppet framför scen.
Helt galet.
Lera lera lera.
Vi började röra oss hemåt efter 3 låtar Maiden.
Gräset är alltid grönare på andra sidan fick en helt ny betydelse. Värt att nämna att leran faktiskt var gräs när vi kom :O
Sen åkte vi hem med ca 5000 andra människor på tunnelbanan. Alla var leriga. Tom Nikko:O Det var fortfarande kallt och vi duschade i varmvatten resten av natten. Ungefär=)
I fredags kväll åkte jag in till Kungsträdgården och hängde med Tranberg-bröderna.
Att se scenen var inte det lättaste med en Oscar framför sig.
En norsk brud som inte kunde sluta röra mitt hår^^ Gustav!
Vi såg bl. a. Bullet och Crash Dïet innan vi drog oss mot Harry's. Hur länge vi var där vet jag faktiskt inte men lagom till Niklas kom gick vi:D Kön var sjuk.
Vi drog vidare mot Hells Kitchen där det ryktades att Mötley skulle befinna sig. Halvvägs dit fick jag ett fantastiskt sms av Clara! Mötley var på F12. Vi tog oss dit på nolltid och fick bekräftat av fotograferna att Tommy Lee befann sig där inne. Och av vakten:
Vi: Är Mötley här?
Vakt: Jo han är här!
Vakter asså...
Vi gick inte in, han hade tydligen ett privatrum. Men efter nån timme så såg vi honomgå runt där inne, ett slagsmål uppstod mellan en av hans vakter och ett fan eller nåt och vi rörde oss snabbt mot en annan utgång. De var på väg ut!
Vi var endast fem pers + några fotografe men det var fanimej fler vakter. Vi såg i alla fall Tommy Lee på äckligt nära håll, Nikko skakade hans hand osv. Fick ingen bra bild (vakter!!) men den här får duga. Ryktet säger att det är blod på ryggen.
Efter det drog vi till Hells, dit Tommy åkt i sin privata van^^ Vi såg att han hade åkt in bakvägen och där nånstans blev jag megaomöjlig att umgås med så jag och Nikko åkte hem och sov några timmar :D
På morgonen åkte vi in till Stora Skuggan, mötte upp de andra och satt längst fram vid scenen ett tag. Sen gick vi och köpte öl!
En öl räckte tydligen inte^^
Vi såg en massa bra band, Iggy var galen, Hammerfall var "Hearts 'n' fire på er", Alice sjöng POISON. Sen började det regna på allvar. Har aldrig, jag upprepar, aldrig blivit så blöt av regn! Vi rörde oss som Pingu för att det var så jävla kallt. När jag blev blå, stod och skakade som om jag fick betalt för det, och mumlade något om "är det värt det, jag dör snart", slet Niklas av mig jackan och satte på mig hans dyngsura tröja i stället och sket i att ingen fick röra mig, (för att det blev ju bara kallare då?), utan värmde mig ändå! Då började jag se tydligt igen och hörde Alice nånstans i bakgrunden. Regnet forstatte att jävlas men nu grupperades mängder av människor framför scenen, Mötley var nära!
Vi hade bestämt oss för att inte stå längst fram pga trycket men när de sen började spela trycktes vi fram 10 meter och var typ 5 meter framför scen. Helt galet och de första 10 sekundrarna tänkte jag "fan va kul hoppas det är såhär hela konserten". Sen gick trycket överstyr och jag kunde dra upp mina ben och bara hänga där. Lukas sa något om att vi skulle gå längre bak. Bra idé tyckte vi och pressades fram ytterligare en meter. Vi satt verklgien fast. En tjej började skrika om astmaanfall och vi forslades åt höger och vänster och revbenen sa ifrån. Paniken kom och vi tryckte oss bakåt allt vad vi kunde. Vi lyckades komma bak ca 25 meter och stannade där. Nu jävlar kunde vi njuta av konserten! För det var ju Mötley!!!! Vi fick alla tårar i ögonen när vi insett att Mick Mars rört sig över hela scenen och ställt sig bredvid Nikki, trots sin jävla ryggsjukdom. Vilken man!
Min mobilkamera blev fuktskadad till tusen så det här var den bästa bilden jag fick:P
När allt var slut, och vi snopet gick därifrån utan "Home sweet home", visade Lukas upp sin sko, eller det som hade varit en sko innan Mötley upploppet framför scen.
Helt galet.
Lera lera lera.
Vi började röra oss hemåt efter 3 låtar Maiden.
Gräset är alltid grönare på andra sidan fick en helt ny betydelse. Värt att nämna att leran faktiskt var gräs när vi kom :O
Sen åkte vi hem med ca 5000 andra människor på tunnelbanan. Alla var leriga. Tom Nikko:O Det var fortfarande kallt och vi duschade i varmvatten resten av natten. Ungefär=)
Kommentarer
Trackback
